ännu en underbar lång-helg i Wales county...

tee-shop under klippan Tramadog, där den ökända Strawberries klyver en sten
Nick Bullock på Right Wall. E5 6a.
toppen av Right Wall. Robin som hela tiden påpekar att han är "useless" glider upp för allt som jag försökte mig upp för under de senaste helgerna. kanske är jag också "useless" men det är illusionen om det motsatta som får mig att fortsätta kämpa för det ouppnårliga målet som inte ens existerar.
Left Wall, super fin E2
God morning
nån polare till Neil hade gjort en grind för blinda att följa med handen för att kunna känna hur vyen såg ut. berg-kammen
Robin följer upp Capital Punishment.
group-scrambling. fantastiskt kul. Ogwen high-country
"kap a ti" börjar digga det där. blir inte så stissig. även de sunkikaste av sunkigaste tet är bra här. sägs att det är grisfett i teet som gör att det smakar så fetaktigt. vet inte...
kafet under klippan styrdes av eric jones, gubbe i 80 års åldern som har vart ute på äventyr i sina dagar. solo eiger på 70talet bland annat

torsdag- söndag. Mars månad i Förenade Kungligheten...

vacker eftermiddagssol då vi styrde mot väst. 1,5 timme bara från liverpool. 3 dagar med goooväder. slaggade på någons tomt som Robin kände. fågelsång ner i dvalan o fågelsång upp med energin på morgonen. glömde rep dessvärre men stötte på en god man i byn som gärna lånade ut sitt rep. drog till Right wall area. långa leder i ett stort hörn, 40+ meters. Lord of the flies var min plan. tydligen en läskig klassiker i området, E6 6a. skulle va som 7a+ french. långa fall skulle vara en möjlighet o på några ställen, cruxet dessvärre, omöjliga fall ner i marken 10 meter under. blev rekad att göra Right wall, en lättare o inte läskig variant enligt min guide. 1 timme senare på toppen efter helvetes mycke meck med avslingad horn o upponer vända kilar i pockets kändes det som mitt max, mentalt o även svårighetsmässigt. kanske 6c klättring långt som fan ovan konstiga placeringar. för mig är det inte safe men som sagt de har andra preferenser.

laddade upp för Lord of the flies lite senare. så sjukt läskigt, inte ett kritmärke på ett svart frasigt hav av små pockets o krimpers. vågade inte. hängde långt ovan säkring o visste att kruxet som jag inte får falla på skulle komma. sträckte mig upp o kände lite, mer för sakens skull. hade redan bestämt mig- det här går inte. jag är för feg, vågar inte att satsa på det okända. fick backa ner o var nöjd med det. skönt att jag testade litegrann allafall, bara för att få känna på vad som är vad.

en annan klassiker som var tvunget att testa var Strawberries, en ofarlig 7c typ. aldrig onsightad, många har prövat. finns klipp i Onsight då Nico Favresse gör sitt försök, väldigt nära. jag prövade o satsade- kom kanske 4 meter av den 18 meter långa leden. inte ens i närheten av att få komma upp till det kända kruxet med krimpiga avslutet. sååå grymt att inse hur bra de som är bra är. doggade upp men leden är egentligen lite väl smärtsam för att va five-star. finger jam o sånt på lite överhäng utan fotsteg. petter restorp skulle nog kunna skriva historia här!!!

bodde i det fantastiska kollektivet av snickare i byn Mefesto, tror inte det stavas så men. gubbar som bara lever för sin sista paycheck. så himla fint. köper o bjuder på mat till de som vill, all-inclusive. inget snack om vem som är skyldig vem, känns så himla förnuftigt på något sätt. vet att jag inte är sån egentligen, tyvärr, men man formas ju lite som tur e av de man möter. Matt, Joe, Neil, Robin-----nya hjältar som sätter spår. ännu en helg då jag inte ville lämna drömvärlden till ett sunkigt sjukhus med arga, jävligt förbannad, handledare.

Gogarth puts the G in climbinG!!!

brant "choss", första pitchen på Positron, E5 något
om högvatten eller blåsigt tar vågerna en med storm!!!
Robin kutar mot sista biten.
jag ska köpa...
Neil Dyer, the dark-horse of Wales. såå go gubbe, klättrar runt i sina skejtskor, taskiga dunjacka o bara ler. kanske en av de mest talangfulla klättrare jag sett. (lite som frej wichmann)
Robin kommer upp för en 40 meters överhängande vägg. inte svårsäkrat men fåsäkrat- det verkar liksom inte vara någon större grej här. ALLT är mindre välsäkrat än mina favoriter i sverige (masken, trampolin m.m)
rappar ner till vattnet o upp i den där chossen, verkligen inga linjer att följa men så kul ändå.
bakom dessa folk, om man går ner, kommer man till Main Cliff Gogarth. 4-5 pitcher. brant, olinjerat o superfett.
linjerat o svaig klassisk skiffer. titta på fötterna när man sätter ner dem då det är som att klättra på glas typ


the Quarries
Matt, ett gammalt hus i en mini-by, serverar söndags köttet. stuffed chicken...

teamade upp med en god man från skottland som är nere o jobbar på klätterväggen i liverpool. tillsammans med de andra lokala Walesarna som osso bygger drog vi på fredagen mot ett underbart vackert landskap, långt bort från rutnäten av gamla o nya byggnader i Shitterpool.

in rullar vi till huvudstaden Llanberis (uttalas klanberis) som kanske har 2000 invånare där 90 procent e utemänskor. årliga quizen som hölls av de lokala strongmansen med Johnny Dawes i spetsen, som en liten joker som kutade runt o tjötade konstant. quizen sög stenhårt eftersom den handlade helt enkelt om klättringen i North Wales och lokala bestigningar huruvida de hade gröna lycra på sig eller inte... men lite kul att kolla på folkens.

suuuuper psyked ringer alarmet 7 på lördagen o så grym dag vankas med Robin. ut på massa olika små berg som stupar rätt ner i havet. linjerna är inget att tala om, ser verkligen förjävligt ut men klättringen är så jävla rolig, överhängande o med massa grepp överallt o säkringar titt som tätt.

Gogarth huvudklippa var stort asso. 4 pitches grejer rätt ur havet. vackert med irland imaginärt skymtande i horisonten. otrolig frihet att hänga o snusa på led o bara vara.

Söndagen blev mindre gott väder men vi fick lekt i stenbrottet, också rätt märkligt, ingen friktion vatsoäver. men kul att känna på andra saker. konstruerad natur är rätt märkligt, men för Walesarna är det historia.

söndag kväll vart det kokat en roast av höna som var stoppad med äpplen. ville inte åka tebax- ingen ville tillbaka.

man tänker att man borde vara re-charged efter en underbar helg men jag vaknar alltid med en sån konstig känsla på måndagar efter perfa-helger. känner mig inte där alls, går runt lite frånvarande o lite missnöjd med något. inte så jätte missnöjd men något som gnager, som att jag lever lite fel. men det gör jag inte tror jag, inte enligt mig själv. är väldigt glad över att jag har mina liv! kanske får man bara låta de måndagarna gå förbi, nu är det ju trots allt tisdag igen och på torsdag kväll sticker jag igen till Wales!!! långhelg- riktigt gödigt, Robin

äntligen finväder!

Jonas Paulsson följer upp på en fin led på Curbar.
Gaia Gaia Gaia. början på ett mulet projekt som under dagen trädde fram i rödgul-sol och extas!
Moonwalk. 7a+. fin spricka med tekniskt avslut. onsightförsöket slutade ungefär i att jag försökte säkra från fel ställe, blev trött o ramlade på kruxet...

To be taken away. bra stick o vackert, kallt landskap
Rupert från Leeds Leeds Leeds. klättrar på The Storm 7B+, Stanage. grymme problem. kom ingenstans på´t
end of the affair, JP pekar på sista säkringen innan toppen.
robin börjar bli sjuk. J.P fick den sen. nu sitter jag på´t i Liverpool. tack


Robin och J.P är riktigt fina folk. gillar dem skarpt!

två helger senare... förra va bra. blev en vacker dag på Stanage Gritstone, tänkte sova där under ett block men fick tag på min man, Brian, i sheffield. hängde med goda män från Leeds Leeds Leeds som tog mig via ett- par- tre pints på puben i Hathersage till soffan hos Brian.

denna va bäst!!! jonas paulsson, JP, och robin dahlberg plockade mig på stationen. in i baksätet o ut i dimman. jag satt o tjötade i extas som jag brukar då jag väntar på något gott. nästan så jag blir trött på min egen röst ibland i såna tillfällen. bara pratar liksom, om inget o allt, inte att jag är orolig socialt men vet inte... Blackrocks blev berget. GAAAAIIIIA!!! otroligt vackert. har drömt om denna led sen jag först såg Hard Grit hemma hos Mark Austin och Chrillo 2002 då jag började klättra. då, ännu mindre fjun i ansiktet och med en idoldyrkan av alla som såg coola ut, inkl alla i Hard Grit. det har jag iofs nog nu med, idoldyrkan. men e kanske inte något dåligt? med att man har idoler så drömmer man ju också en hel del, känns skönt att drömma ändå.

topprep kändes okej men läskigt. typ 30 försök att lösa bottenkruxeet faktiskt, (30 snabba o hetsiga). kul hur allt ändras under dagen, först rädd att bara toppa sen ledpress och tick.

video som Jonas Paulsson o Ben Heason snickrat ihop, tror jag:

Gaia E8 6c - Oscar Alexandersson

själva bestigningen var så där egentligen. kom liksom utanför min kropp och bara gjorde, vilket var skönt, tills innan slutmovet då jag vände huvudet från vänster till höger o mötte väggen med blicken, blev då medveten, en rush av illamående och oro kom över mig. blev på något sätt som att jag trodde att jag skulle dö så det spelade ingen roll vad jag gör, bara försökte klättra upp. vilket jag gjorde och kom upp. vet inte om det ska kännas så... som tur e så hade jag ju inte dött om jag ramlat eftersom robin säkrade mig, men det hade inte känts bra att ramla tror jag...har klättrat många kilsäkrade bergsbestigningar förut men inte fått riktigt samma känsla faktiskt. lite overklig med lite för mycket som insats var min känsla, även om fallet hade gått superbra.

anyways---- en otrolig upplevelse, tillbaka till verkligheten efter de 2 långa minuter det tog att klättra leden. inte något jag ska hålla på med för mycket tror jag. GRAD?: seriöst inte hårdare än 7b+. toppen e rätt lätt egentligen, 6c+/7a kanske men speciell. inga riktiga grepp att hålla i. men andas man för häftigt så gungar man av känns det som...

avslutningsvis om denna 12 meter långa berg i mitten av ingenstans: verkligen suuuuuupercool. underbara rörelser, sköna grepp. teknisk o vacker att titta på!!! ett måste att testa. minnesvärt.

fest på kvällen, bakfull därefter. regn fyllde på... JP visade sin film, crackoholic, vilken fick grymma resultat i tävlingen, bra jobbat! robins gyllene tights var efterfrågade... sen mer öl o vaknade till en vacker dag. ut i Curbar va läget gött. fina sprickor o Grittiga avslut. ofarligt men spännande. ramlade o flög på varann led. testade End of the Affair, känns knappt värt det, ska nog inte försöka mig på den. typ 8 moves men dödsfarlig... fin dock. GRAD?: 7b kanske. inte så svår.

att jag skriver grader är för att jag själv alltid undrat och kanske andra undrar hur svåra de där sakerna är egentligen. inte för att de är så många som läser min blogg =)

tåg till liverpool efter en stor tävling på gymet i sheffield vi tittade på. verkligen inte sugen på att dra då prognosen säger annerledes!
time to send this monkey home to liverpool, where the sun only shines for dead-end streets and deserted factories.