"black canyon--makes yosemite look like a fucking preschool"

sorterar grejer, kvällen innan. pirr i magen o goofeeling. källaren hos en god man, chris. ett riktigt vackert litet gym. fin familj hade han osso.

utfallet efter en heldags klättring. en äcklig flod att hänga i tyreolen över. jag va livrädd trots helt ofarligt. ( om inte repen går av dvs, men de gör de ju inte)

early bird gets the morning worm, som jag brukar sköja till det med i labbet.... kl e 5. dax för äventyr. jag tror det e detta jag älskar mest. jag gör det allt för sällan känns det som. allt jag gör ute i bergen kommer i slutändan till att överföras till just liknande äventyr, förhoppningsvis. en partner o upplevelser, rädsla, blötma, tröttma, eufori. allt man vill ha. minnen att samla på!!!

jag o jason. godeman från grand junction i colorado möttes upp, vi skulle ge oss uppför o nerför "tague yer time", 5.12, 15 repor. ner till en annan god man o hans familj som vi bodde hos i nära "the gunns" (gunnison park). amerikanos älskar de där kola förkortningarna, jag med. upp i arla morgon. ball med black canyon e att man rappelerar hela leden eftersom det inte riktigt finns en stig ner o en helvetes älv e där nere som man inte kan korsa. vädret såg inte stabilt ut men vi hade bara en dag på oss. goa ting första replängderna. gjorde något som jag sagt till mig hundra gånger innan att inte göra. slå ihop replängder... ett suuuupervackert dieder + ett läskigt flak. inte bra. verkligen förbi min gräns över vad som e gött. panik. men gick bra. supergirad hela vägen. märkte inte att det regnade litegrann hela tiden. jason märkte... bla bla bla. några repor till, till en god hylla. o fy fan va himlen öppnade sig. allt blev pissblött, likaså vi. sen kom solen fram efter en kvart. värt!!!! problemet va att vi inte hade sjukt mycket tid kvar tills det blev svart. tjötade lite om vilket som skulle bli minst episkt ( inte farligt o kolt alltså, bara minst jobbigt...) öppåt i blött fjäll, 8 repor. eller neråt och försöka korsa helvetes floden o sen gå upp i klätterskor i 3 timmar för att sen köra bil i 6 timmar för att komma tillbaka till våran bil. ojojojo. inga bra alternativ. jag prövade en repa men pallade/vågade/klarade inte att fortsätta. det fick bli andra alternativet.

snygge vägg asso. våran vägg e vart fotot e taget ifrån. alltså miiinnnst lika kol. =) våran bil e där bilden e tagen. 22 timmar senare var vi på andra sidan, på den toppen där borta. därifrån 6 timmar bil för att få sova. fågelvägen kan va en kilometer. canyons e allt vackert.
första repan, 11+.
dieder+ flak. 55 meter. 5.12 + 5.11+. inte värt det.
gott dieder igen. 5.12-. min röv e så bra i hörn asso. kan liksom trycka så bra på små steg med mycket tyngd bakom.

förövrigt. black canyon makes norway climbing look like norway climbing. alltså. helt vanlig klättring. riktigt fint. ska tebax snart o försöka igen. riktigt fin o ihållande led. kommer nog inte klara den även om det e bra väder men men...

jag ska bo i en campingvagn i höst.

här bor jag (det vita huset), min bakgård är ett berg. nedan skådar vi Boulder colorado. platt som fan men åt det andra hållet händer det grejer.

Soooo. Sju resor senare till moab och nu känner jag mig nöjd. Magiskt o vackert o nostalgiskt att få uppleva en hel säsong i ökenlandskapet. Från snöstormar till blooomings av lavendell och pine-tree. Nu är det grönt. E sjukt trött på snöstormar över colorado-passet. Varje gång vi åker så stängs någon del av motorvägen av pga snö, olyckor eller bara otur.

klassisk pannkaksfrukost på huk med krumma fingrar
lycklig av kontrasterna. det kom aldrig regn den kvällen. galet

I två år har jag tänkt på Optimator, ”världens” finaste spricka. Fick äntligen till den. Blev mitt 6 försök över 5 dagar under 2 år. Funkar inte att träna in en sån led för mig, inte heller att göra många försök på en dag. Jag e desperat hela vägen från start. Har lyckats snappa upp mig lite på ökenklättringen tror jag. Nu funkar 5.12 ganska ofta, 5.12- ganska oftast som onsight. Gjorde även ett mördarpress och klippte ankaret på en 5.12+ onsight. Hydraulic Pump. Det va kul och psykande. Jag e så jävla rädd att springa ifrån mina säkringar. Bumpade en god väg istället…

Och China doll. Never ending project. Mest för jag inte känner så mycket folk här och de jag känner har ofta lust att åka ut dit och bli trött. Fick till första delen på trad, 5.13c. det var underbart. Jobbade typ 3 dagar bara på att klara kruxet på den. Två sloper-pinchar och en dyno upp i en annan sloper-pinch. Weeee. Förlängningen har jag nu gjort på topprep vilket va gytt. Men måste alltså göra allt typ massa mer gånger då jag säkerligen kan ramla på första delen vilket e lite läskigt. Men, värt det? Vet inte. E sannerligen e häftig led. Och 8b+. Därför jag vill köra på den? Säkert att det inverkar. Fy fan va jag e en gradjägare! Löjligt ju…

Har tänkt att hela mitt väsen blir mest lycklig då jag åstakommer saker, lyckas, uppfyller mina mål. Men fan va trisst det är. Jag blir så himla provocerad av mig själv då toppar mentalt efter att toppat en hård led exempel eller lyckats med något i skolan eller med ett jobb. Vore bättre om jag inte hänger upp mig på att klara saker. Men jag e lycklig alla fall! Det e skönt. Har fått ett jobb osso =). Jobbar med en galen klättrare som importerar timmerträ från västkusten och fixar detta till golvplank. Kan bli hur bra som helst.

optimator, here it is. jason e uppe o köttar. vi ska till black canyon nästa vecka. makes yosemite look like a fucking preschool, e vad jag har hört.
chris tågar mot insteget av pink flamingo. 5.13a.
jag sliter i tunn layback

Forskningen går så jävla bra nu va, sjukt kul verkligen. Men verkar som jag har fått lite info som e värt. Verkar som de har några maskar som inte e så funkis att jobba med. Det e vad jag letar efter!!! Har börjat skriva om detta. Verkligen intressant. Banbrytande.

Jag har social securtiy number nu. ett jobb, en bil. snart där!